Våldsmän och änglar

[Bild] — XY-DSFS.png

ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Folksocialisten, den 7:e januari 1949. Skribenten är Gunnar Vesterlund

Redan gamle Sokrates envisades med att man vid en diskussion alltid på förhand ska komma överens om vad man menar med de ord och begrepp, varom det rör sig. Regeln är ju fullkomligt riktig och borde vara självfallen vid meningsutbyten; jag tänker nu närmast på politiska debatter. Låt oss därför först göra klara definitioner av begreppen, innan vi sätter igång med debatterna, så att vi bestämt vet vad vi talar om. Annars kan det lätt hända att vi sitter och talar om helt olika saker, med andra ord att vi inlägger olika betydelse i våra uttryck. En bolsjevik t.ex. har sin särskilda betydelse till ordet demokrati, en amerikanare inlägger något helt annat i det. Fria val i västerländsk mening är något okänt i det ”demokratiska” Sovjet, medan t.ex. en schweizare har rätt att rösta på vem han vill vid ett politiskt val. Men i alla dessa olika länder är ”demokrati” det magiska lösenordet.

I modern tid är det den gamle förståndige irländske författaren och nobelpristagaren Bernard Shaw, som har påpekat att man måste ha begreppen klara vid debatterna. Vart det annars leder med denna förfärliga dimbildning och oklarhet i begreppen, det har vi nogsamt fått erfara i de senaste årens politiska debatter, eller kanske rättare trätor och rena utskällningar, politiska motståndare emellan.

Under senare delen av kriget nådde dimbildningen sin höjdpunkt. Om vi närmast tänker på vårt politiska läger, så vet vi väl hur hårresande vi utmålades av våra motståndare. För en nyktert och sakligt tänkande människa, som ser våra gärningar, är det utan vidare klart att den legendbildning som spunnits kring oss intet har att skaffa med verkligheten.

Hur legendbildningen uppkommit har dock sina förklaringsgrunder. Vi hade under kriget vissa sympatier för Tyskland och ansåg dess seger som villkoret för Västerlandets räddning undan bolsjevismen. Vi kunde därför inte bejubla de allierade och deras seger i förening med Sovjetmakten. Hur denna segers följder hittills tett sig borde dock ge våra motståndare en tankeställare. Kanske vi inte hade så fel ändå. Måste man inte nu erkänna hur orättvist och oärligt det var att i oss se misstänkta, opålitliga element, därför att vi varnade för bolsjevismens seger, fastän vi därför inte kunde vara medskyldiga i alla tyska krigshandlingar, lika litet som vi beskyller en svensk demokrat för medskyldighet till atombomberna över Hiroshima och Nagasaki?

[Bild] — Bildtext: Potsdam 1945: Clement Attlee, Harry Truman samt Josef Stalin. Foto: Public Domain

De gamla östtyska provinserna har genom Stalins vilja, för vilken både Truman och Attlee föll undan, tömts på sin befolkning, vilken ersatts med polsk. Flera miljoner tyskar har omkommit under utdrivandet från sina gamla boplatser. Har vi tänkt oss in i vad denna övermåttan grymma och vanvettiga utvisning egentligen innebär? Tänk oss att hela Götaland genom rysk order tömmes på sin befolkning, som får inhysas i Svealand och Norrland, och tänk oss vidare att ett främmande folk, t.ex. ryssar, får bosätta sig i Götaland i de utdrivnas ställe. Då får vi en liten jämförelse vad denna gigantiska utvisning av östtyskarna egentligen innebär. Europas bålverk mot bolsjevismen ligger ödelagt, svältande och frysande, utarmat och försänkt i förtvivlan och modlöshet. De arma överlevande tyska flyktingarna från östprovinserna har sammanträngts på ett område, som i längden omöjligt kan föda även dessa nya skaror. Den sovjetryska militärmakten utgör nu ett svårt hot mot västmakterna. Så har det gått, och detta förutsåg vi. Den frihet från nöd och fruktan som herrar Churchill och Roosevelt under hycklande bön och psalmsång proklamerade ute på Atlanten, denna proklamation har blivit ett skärande hån och tas av ingen på allvar numera.

Särskilt under krigets sista skede hade den allierade propagandan i Sverige fått en sådan dominerande inverkan på svenskarnas tänkesätt att våra synpunkter fullkomligt drunknade i lögn- och hatfloden på demokratiskt håll. Så var bland annat koncentrationslägren i Tyskland ett till leda idisslat argument mot tyskarna eller nazisterna, som hela tyska folket i klump benämndes. Denna benämning har även vi fått överta, fastän vi inte alls vill införa några tyska styrelseformer i vårt land, och Hitler förklarade att nazismen eller nationalsocialismen, som den ursprungligen hette, inte var någon exportvara.

Vi sympatiserade med tyskarna och önskade dem seger. Och så kom den felaktiga slutsatsen, som är så vanlig hos tanklösa människor, att vi ”gillade” koncentrationslägren och önskade plåga människor. Lögnpropagandan, som i all demokratisk argumentering spelar en så stor roll, bidrog i avsevärd mån till att vi fick alla tyska egenskaper, sanna och hopljugna, tilldelade oss. Hur denna lögnpropaganda arbetat med t.ex. bildförfalskningar, därpå har vi sett exempel i denna tidning.

Vid den tyska ockupationen av Danmark och Norge blev vi i demokraternas ögon genast medskyldiga. Fräckt, ärekränkande och hänsynslöst spreds nu uttrycket om potentiella landsförrädare, lanserat av Ture Nerman i smutsorganet Trots allt! När man inte kunde anklaga oss för några förrädiska gärningar, så fantiserade man ihop att vi i en framtid skulle bli landsförrädare! Jag är dock säker på att vi var de mest pålitliga fosterlandsförsvararna, vilket redan i praktiska exempel bevisats genom de svensksocialister, vilka som frivilliga kämpade i Finland och Norge. Hur det däremot stod till med den demokratiska pålitligheten vid ett tänkt fientligt angrepp, därom kan man ha sina funderingar. När jag sommaren 1943 var inkallad i militärtjänst hörde jag av en värnpliktig följande yttrande: ”Om de allierade anfaller, så gör vi endast skenbart motstånd”. Det var den demokratiska tidningspressen som bibringat den värnpliktige i fråga denna farliga uppfattning. Proklamationen om motstånd i alla lägen gällde inte längre. Vi däremot var beredda att försvara fosterlandet från vilket håll anfallet än kom.

Under krigets sista veckor hade tyskarna i demokraternas ögon blivit fullkomliga vidunder av all upptänklig gräslighet. Här kunde man dra fram många slående likheter med förra världskrigets sista skede. Då var den tyske kejsar Wilhelm ett fullkomligt monster av all sorts grymhet i de krigande folkens fantasi; nu var det i stället Hitler som fått överta denna roll. Bilder och beskrivningar från lägren i Buchenwald, Belsen, Auschwitz m.fl. gjorde sin rond genom världspropagandan. Tysklands försvarsröst i etern var förstummad; stillestånd ingicks på alla europeiska fronter, Tyskland totalockuperades, och därför var det en synnerligen enkel sak för de allierade att nu riktigt passa tillfället att ta heder och ära av tyskarna – jordens ohyggligaste vidunder enligt lögn- och hatpropagandan.

[Bild] — Bildtext: Upplyfta men falsksinnade godhetssignalister: Roosevelt och Churchill. Foto: Public Domain.

Eftersom vi fortfarande ansåg det tyska nederlaget vara en olycka för Europa, var vi i demokraternas ögon genast medskyldiga i allt, både sant och uppdiktat, som försiggått både i Buchenwald och övriga läger. Typiskt för demokratisk uppfattning var följande yttrande i Karlstads-Tidningen den 22 maj 1945 med anledning av de ”autentiska” och ”dokumentariska” filmupptagningarna från Buchenwald, som visades på all världens biografer:

Filmerna är svåra att uthärda. Men varje svensk, ja varje människa bör och måste se dem för att rätt förstå vilken andas barn nazismen var. Inte minst för dem - även bland oss svenskar - som längre eller kortare tid trodde på och försvarade denna regim av gangsters och förbrytare, är det en plikt att se dessa filmer. De får intet annat straff för sin politiska förblindelse eller förbrytelse. Detta borde de inte undgå.

Efteråt, när den värsta krigspsykosen lättat, har de klarseende förstått, särskilt med tanke på de avslöjanden som gjorts av den allierade bildpropagandan från förra världskriget, att dessa filmer med avsikt arrangerats dels för att skyla över hela de berg av allierade grymheter som hopats under kriget (numera erkänt av amerikanarna), och dels för att beröva Tyskland den allra sista resten av heder och ära för att få en psykologisk bakgrund till Nürnbergfalsariet.

Märk uttrycket i KT:s recension av Buchenwaldfilmen: gangsters och förbrytare! Även de som försökt förstå Tysklands kamp (obs., ej våldsdåden!) har enl. KT begått förbrytelse! Vi inom vårt parti blev alltså genast utnämnda till en samling skurkar och förbrytare med anledning av Buchenwald, fastän jag är alldeles säker på att ingen av oss önskar tortera någon av våra politiska motståndare. Vi är helt enkelt vanliga, laglydiga, hyggliga människor som i vårt samhälle bara vill göra vår plikt, var vi blivit ställda.

Men man förstår väl hur omtöcknade och förvirrade begreppen mot oss blivit på demokratiskt håll. Människonaturen är nu en gång sådan att den stora massan tänker i klump så att säga. Allt ont som en vän gör, det får jag skulden för, och allt gott som hopljugits om min motståndare, det räknas motståndarens sympatisörer till godo. Därför blev demokraterna i Sverige nära nog änglar i fantasipropagandan, därför att den store ärkedemokraten Roosevelt utmålats som en ängel, och vi blev de stora bovarna, därför att Hitler blivit världens största bov i lögnpropagandan.

Enligt demokratisk uppfattning fanns våldet endast på tysk sida. Denna ”åsikt” är ju i själva verket oerhört galen och dum, men då vi svensksocialister sympatiserade med Tyskland, så blev vi alla genast våldsmän till skillnad från de ”humana” demokraterna.

Som bekant talar eftervärlden ett mera nyktert och sakligt språk. Det blir historieforskningens uppgift under de närmaste årtiondena att sakligt bearbeta det oerhört rika materialet av krigspropagandan och söka måla en rättvis bild av båda de krigförande parterna.

— Faktaruta: Antikvariskt

Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.

Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.

Etiketter: Den Svenske Folksocialisten · Gunnar Vesterlund · Lindholmsrörelsen

Kategorier: Antikvariskt · Historia · Judisk makt · Judisk makt · Kärnfrågor · Krönika · Kultur & Kunskap · Liberalism & Kulturmarxism · Nationalism · Opinion · Opinion & Motstånd · Politik · Världsåskådning

Detta är en textversion av Nordfront. Vill du gå tillbaka till den vanliga versionen?

Om du gillar att läsa textversionen av Nordfront i exempelvis Lynx, så kanske du är intresserad av att hjälpa till i vårt arbete? Kontakta oss på: max.rosenfors@nordfront.se