[Bild] — Alt: Riksdagsbyggnaden Bildtext: Riksdagen. Foto: Ankara, (CC BY-SA 3.0).
POLITIK • Pensionerna höjdes, skatterna ändrades och miljarderna rullade ut. Ändå fick många svenskar mindre kvar i plånboken. Vad blev egentligen resultatet av alla vallöften sedan 2018?
Efter valet 2018 styrde Socialdemokraterna och Miljöpartiet, först under Stefan Löfven och sedan Magdalena Andersson. Regeringen var beroende av Centerpartiet och Liberalerna genom Januariavtalet.
Efter valet 2022 tog Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna över med Ulf Kristersson som statsminister. Sverigedemokraterna blev samarbetsparti genom Tidöavtalet.
Det gör att vallöftena måste bedömas utifrån vilka möjligheter regeringarna faktiskt hade att genomföra sin politik.
Socialdemokraterna lovade bland annat högre pensioner, satsningar på välfärden, fler poliser och åtgärder mot kriminaliteten. Förvisso höjdes pensionerna men frågan är om det blev så mycket bättre.
Partiet lovade bland annat upp till 5 000 kronor mer per år för pensionärer med ett långt arbetsliv och låg lön, ett stärkt grundskydd och på längre sikt en pension på motsvarande 70 procent av slutlönen för vanliga löntagare. Pensionsförbättringarna gav ett tydligt tillskott till pensionärer med låga inkomster, framför allt genom höjd garantipension, bostadstillägg och det nya inkomstpensionstillägget. Men den höga inflationen åt samtidigt upp en stor del av förbättringen
För pensionärer med högre inkomster blev den reala utvecklingen betydligt svagare. Men den höga inflationen åt samtidigt upp en stor del av förbättringen.
Trots att Socialdemokraternas vallöften i praktiken genomfördes – och att låginkomstpensionärer faktiskt fick en ekonomisk förstärkning åt i praktiken inflationen upp det mesta och gynnade inte alla pensionärer.
Kriminaliteten var en av Socialdemokraternas stora valfrågor 2018. Partiet lovade 10 000 fler polisanställda, skärpta straff, mer kamerabevakning och kraftfullare insatser mot gängkriminaliteten. Flera av åtgärderna genomfördes. Polisens resurser ökade, polisutbildningen byggdes ut och en rad straff skärptes. Regeringen satsade också på förebyggande arbete i utsatta områden. Men utvecklingen av kriminaliteten gav inget tydligt kvitto på att Sverige blivit tryggare under mandatperioden. Gängvåldet och skjutningarna fortsatte att vara ett stort problem, och perioden 2015–2023 kom senare att beskrivas av Brå som en period med en högre nivå av dödligt våld än tidigare år.
Den nya regeringen prioriterade framför allt kriminalitet, migration, energi, kärnkraft och skatter. Flera reformer har genomförts, men regeringens egen redovisning skiljer mellan sådant som är färdigt och sådant som fortfarande är påbörjat. Migrationen var en av Tidöpartiernas stora valfrågor 2022. Målet var en betydligt stramare migrationspolitik och kraftigt minskad asylinvandring. Men det betyder inte att invandringen har upphört.
Trots att asylinvandringen minskat under Tidöregeringen, har invandringen långt ifrån upphört. Under de tre hela kalenderåren 2023–2025 registrerade SCB omkring 300 000 invandringar till Sverige. Det väcker en central fråga om hur seriös Tidöpartierna varit med sitt vallöfte. Minskad asylinvandring har här istället medfört andra kategorier som ökad utomeuropeisk arbetskraft, anhörighetsinvandring och ”skyddsbehövande”. För den regering som utlovar minskad invandring räcker det därmed inte att minska sammansättningen på en viss grupp för att sedan öka dess intag i andra grupper.
Energi och skatter är två områden där Tidöregeringen har fått igenom en stor del av sin politik. Skatten på bland annat arbete och pension har sänkts under mandatperioden. Ett förstärkt jobbskatteavdrag 2024 omfattade 11,04 miljarder kronor, medan skatten för pensionärer sänktes med 2,18 miljarder kronor.
Inbäddat innehåll: https://nordfront.se/regeringen-lagger-fram-dyster-budget-for-2023
Skattesänkningar innebär mer pengar i plånboken och ökad konsumtion. Samtidigt är det viktigt att se hur skattesänkningar finansieras. Om de bidrar till större underskott och ökad upplåning kan kostnaden och räntor skjutas på individen i framtiden. också mindre inkomster för staten. Vissa reformer har finansierats genom andra förändringar, medan staten samtidigt har ökat sin upplåning. Statsskulden ökade med 124 miljarder kronor under 2024. Frågan blir då hur mycket kostnaden hamnar på framtida skattebetalare?
Tidöavtalet innehöll ursprungligen statliga kreditgarantier på upp till 400 miljarder kronor för ny kärnkraft. Regeringen har senare ersatt den modellen med en annan form av statligt stöd. För hushållen är frågan därför inte bara hur mycket skatten sänktes eller vad som lovades om elen. Den handlar återigen om vad reformerna kostar, hur de finansieras och vad som faktiskt blir kvar i plånboken när inflation, räntor och andra levnadskostnader räknas in.
Kirunas billiga el lockar nya investeringar. Men när AI och datacenter kräver allt mer elektricitet väcks en annan fråga: Vem betalar när konkurrensen om elen ökar?
Datacentret betalar sin el – men det betyder inte att kostnaden för den ökade elanvändningen stannar där.
När stora serverhallar ansluts krävs mer el och ibland också förstärkningar av elnätet. En del av nätkostnaderna bärs av den stora kunden, men nätet finansieras gemensamt genom avgifter från nätets kunder. Samtidigt kan ökad efterfrågan pressa upp elpriset om den inte möts av motsvarande ny elproduktion.
Frågan blir därför vem som i slutänden betalar för den nya elanvändningen: Datacenterägaren, andra elkunder eller skattebetalarna?
På papperet har mycket av Tidöpartiernas skatte- och energipolitik genomförts. Den ekonomiska sluträkningen är däremot mer komplicerad.
Inbäddat innehåll: https://nordfront.se/fattigdomen-har-fordubblats-pa-fem-ar
Sedan valet 2018 har Sverige gått från en socialdemokratiskt ledd regering till en moderatledd regering. Återigen ser vi ut att stå inför en S-ledd regering. Båda blocken har tidigare genomfört delar av sina vallöften. Samtidigt har andra löften förändrats, försenats eller inte genomförts. Vad är ett vallöfte värt om det gång på gång visar sig vara något annat än den politik som genomförs? Det kan vara dags att minnas valsveken istället för att glömma dem inför nästa valrörelse när ett fenomen upprepas gång efter annan. Ska väljare gå i samma fälla, eller är det dags att överväga andra alternativ?
Etiketter: Kiruna · Magdalena Andersson · Stefan Löfven · Ulf Kristersson
Kategorier: Egen journalistik · Ekonomi · Fördjupning · Krönika · Nyheter & Journalistik · Opinion · Opinion & Motstånd · Politik · Samhällsfrågor · Sverige
| Om oss | Kontakt | redaktionen@nordfront.se |
| Redaktionen | Vårt material | Box 52, 77222 Grängesberg |
| Sajtkarta | Press | Swish: 0738958452 |
| Datapolicy | RSS |
| © Nordfront 2012-2026 |
| Ansvarig utgivare: Vera Oredsson |
| Chefredaktör: Martin Saxlind |
Detta är en textversion av Nordfront. Vill du gå tillbaka till den vanliga versionen?
Om du gillar att läsa textversionen av Nordfront i exempelvis Lynx, så kanske du är intresserad av att hjälpa till i vårt arbete? Kontakta oss på: max.rosenfors@nordfront.se